Turbinerna i vindkraftsparken i Torkkola börjar snurra om ett år på sommaren. Samtidigt som vingarna klyver vinden 140 meter uppe i luften så börjar det hända också under jorden. Under vindkraftsparken löper de osynliga men livsviktiga elkablarna. Jari Heinilä, som är el- och automationschef på EPV, säger att allt är lite större i den här parken, också vad gäller el och materialåtgång:
– Sammanlagt löper över 20 kilometer kablar på området. Det är definitivt inte frågan om några standardkablar, utan stora 20-kilovolts kablar som är 10 cm tjocka.
Hittills har cirka 40 % av kablarna på parkområdet dragits. De har framförallt placerats längs med vägarna samtidigt som vägarna har byggts, för på det sättet har kableringen gått smidigare. Trots att byggarbetsplatsen och kabelmängden är enorma, så har allt löpt förhållandevis problemfritt enligt Heinilä.
– Den steniga terrängen är den största utmaningen, för det går inte att göra några större kurvor i kabellinjerna, berättar han.
I juni börjar arbetet med att gjuta grunderna för de massiva vindkraftverken. Grunden för vart och ett av kraftverken är 22 meter i diameter och 3,5 meter högt. För att de gigantiska kraftverken ska stå stadigt byter man ut jordmassorna under grunden till och med till fem meters djup. Före gjutningen görs rör i grunden, och kablarna dras genom rören efter att betongen torkat.
Regionens energikunnande tas i bruk
I en stor vindkraftspark krävs också stort kunnande inom energi. Många av regionens energiföretag är med i projektet: Ravera sköter kablering och elektrifiering, medan Iecon gör tilläggsmonteringar. Kablarna leder elströmmen till en elstation, som levereras av VEO. Därifrån går elen vidare till huvudnätet via ABB:s transformator.
Parken producerar enorma mängder energi, motsvarande behovet för till och med 10 000 egnahemshus. När turbinerna har anslutits till ellinjen sköter automationen om inställningarna.
– Parken producerar verkligen mycket energi. Om mängden någon gång behöver begränsas så kan det göras enkelt med hjälp av automationsutrustningen, berättar Heinilä.
Text och foto: Anni Kiviniemi, Mantra Communications
